Med krycka kan jag inte ta ett steg utan hjälp av något eller någon, och med rullator 50 meter, vila, 50 till och så fortsätter det i butik till exempel.

Fick inte handikapparkeringen förlängd trots att min rörelseförmåga avsevärt försämrats. I lagen står det att den, som har varaktiga och väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand äger rätt till handikapparkering. Under den tid jag hade handikapparkering, såg jag inte någon med så svåra problem, som jag. En del gick utan hjälpmedel, andra med krycka, käpp eller rullator.

Överklagande hjälpte inte för dom går helt på kommunens bedömning. Nu har jag fått nej en andra gång från Oxelösunds kommun trots två skarpa läkarintyg. Kan jag ta mig 50 meter mödosamt med rullator, vila och fortsätta ytterligare 50 meter, då har jag inte rätt till handikapparkering.

Varje dag blir viktigare än någonsin när man är 83 år, och så begränsar kommunen min frihet och ersätter den med färdtjänst, som begränsar min frihet till tre mil och en kostnad för kommunen. Alla, som handlar på Kvantum i Oxelösund, måste gå 250-350 meter. Summa summarum skulle ingen ha P-tillstånd. Därför min rubrik.

Hoppas du läsare förstår att det varit åtta trista månader med saknaden av en hel del aktiviteter. Finns någon läsare, som förstår kommunens avslag? Hör av Dig!