Den 23/10 2024 läser jag på sn.se om Bryngelstorpskolan. Lärare uppmärksammar (igen!) att arbetsbördan är för stor och att det är kopplat till lärartätheten som är alldeles för dålig. Tillförordnad skolchef Heléne Linder bemöter detta med att prata om en för stor kostym som måste krympas, det vill säga att det ska sparas pengar. Jag förstår att det (som vanligt) är pengar som styr och att Linder själv inte kan lova en förändring på skolan. Men varför lägger hon skulden för situationen på lärarna?
Jag kan inte tolka Heléne Linders kommentarer på annat sätt än att hon tycker att lärarna är för ambitiösa i sitt arbete, att de vill eleverna för väl, att de brinner för mycket för sitt uppdrag. ”Det är ett tufft jobb att vara lärare. Man skulle kunna ha hur mycket personal som helst på varje skola och det skulle alltid finnas mycket att göra. Man får försöka begränsa sig.” säger Linder till SN.
Det här känner jag igen från min egen arbetsplats, en kommunal förskola. När vi påtalade att vår arbetsmiljö där var ohållbar på grund av för få vuxna per barngrupp, då riktades blicken istället mot mig och mina kollegor. Var det kanske vi som var lite för överambitiösa i vår yrkesroll? Kanske lite för känsliga som inte ville acceptera att vi inte hann se och lyssna på barnen? Kunde det vara så att jag och mina kollegor prioriterade fel under dagen om vi inte hann avstyra dagens elfte slagsmål? Borde vi kanske söka oss till en annan arbetsplats om den här inte passade?
Jag är ledsen att skriva det här, Heléne Linder (och alla andra chefer som lägger skulden för en dålig arbetsmiljö på personalen), men i Nyköpings kommun finns det en mängd lärare som är engagerade, som vill göra sitt allra bästa för att skapa en lärorik, rolig och trygg vardag för alla elever och som alltid kommer stå upp för barnens bästa. Vi kommer aldrig nöja oss med ”good enough” (hatar det uttrycket!) eftersom det är barn och ungdomar vi arbetar med och vi kommer fortsätta höja våra röster, trots att ingen verkar lyssna.