I förkristen tid hade rovdjur hög status. Vi ser det bland annat i namn som Ulf, Yrsa, Björn, Torbjörn och Ursula. Adelsnamnen Rääf och Uggla och efternamnen Lo, Falk och Örn räknar jag också hit.

Varghatet är stort i Sverige jämfört med i andra länder. Redan på 1700-talet blev nämligen den offentliga maktens politik att utrota de stora rovdjuren för att freda sin egen jakt. I senare tid kom sagor som "Rödluvan och vargen" och skrämde.

Stora rovdjur har sin plats i naturen för mångfalden genom att jaga och öppna huden på byten och slita upp dem så att andra köttätare liksom insekter kan komma efter och äta. De stora rovdjuren minskar mängden rådjur, hjortar och vildsvin i skogen. Därigenom minskar också trafik- och odlingsskador. Jägare, däremot, skrämmer människor, skrämmer ut de vilda djuren på vägarna och jakthundar springer lösa utan tillsyn. Kriget från jägarhåll har ökat till folknöje för såväl svenskar som utlänningar med hjälp av avancerad teknik.

Samlevnad kan vara svårt men djurägare måste bli bättre på att hålla reda på sina djur skaffa hundraser som lever med och skyddar flocken. Anslagen till inhägnader av nät behöver förmodligen höjas. Det är för övrigt inte konstigare att varg slår inhägnade får, där fåren inte kan fly, än att människor lastar sina varukorgar fulla på matmarknaderna.

Vi måste alla motverka 6:e massutrotningen som är tydlig redan idag. Sveriges Miljökvalitetsmål "Ett rikt växt- och djurliv" måste uppnås. För allas skull. Det är bestämt av riksdagen, svenska folkets representanter.