Varje gång jag kör i Ålbergabacken är det med en känsla av Vargklämman i Ronja Rövardotter. Där kunde stenar rasa ner med slumpvisa mellanrum, här hänger ett Damokelessvärd av nedhuggna men ej bortforslade granar längs klippstupet.
Det finns ett talesätt, "Geologisk tid innefattar nuet" som innebär att även en sten som suttit fast tusentals år förr eller senare lossnar, med potentiellt katastrofala följder för den som är i vägen. Här kan man säga att "biologisk tid innefattar nuet". Förr eller senare kommer de fällda stockarnas läge i branten ändras så de rasar ner.
Bröten är avskräckande stor, en stråtrövare skulle bli grön av avund. De fälldes för länge sedan och jag hade tagit för givet att de skulle forslas bort också. Så blev inte fallet och istället är det en dödsfälla kvarlämnad. Jag vet inte vem som äger marken, men det vore bra om någon tog tag i det. Vägverket om inte annat, borde vara intresserade av att slippa gräva fram bilister under något ton virke.