Efter en svår sjukdom har jag, under lång tid, fått insyn och närkontakt med personal på Gnesta vårdcentral, Nyköpings lasarett och Mälarsjukhuset. Med enstaka undantag har vården varit föredömlig.
Jag växte upp på femtio-och sextiotalet då Svensk sjukvård kallades för ”världens bästa”.Jag kan konstatera att den inte blivit sämre. Givetvis har jag också fått vänta många timmar på akuten men då är det någon före som behövt mer hjälp än jag.
Samarbetet mellan dessa tre vårdinrättningar har fungerat bra. Effektiviteten i behandlingsplanen lämnar inget i övrigt att önska, innan jag har vetat ordet av så har remisserna legat i postlådan. Det känns väldigt bra att få valuta för all skatt man betalat genom åren.
Vårdinrättningarnas personal är mycket proffsig. Alltid med ett positivt bemötande och där patienten får känna sig varmt omhändertagen. Det är också bra att få se den stora andelen personal med utländsk bakgrund som gör nytta på vårdinrättningarna. Dom behövs mer än någonsin för oss femtiotalister som är talrika och börjar bli lite skraltiga.
Det finns all anledning att känna tacksamhet inför alla dessa kompetenta människor.