Den frågan debatteras både av Lena Blomkvist (21/9) och Peter Skoglund (28/9). Skoglund menar att det finns ingen oberoende journalistik oavsett om den är skattefinansierad som SVT eller finansieras av privata mediehus. Han glömmer bort att staten bidrar med ett stort presstöd till tidningsbranschen.
Journalisterna drivs av sensationslystnad för att kunna sälja lösnummer, något som främst gäller kvällspressen. Vad gäller SVT:s särskilda oberoende journalistik finns mycket övrigt att önska. Vem har bestämt att programutbudet ska domineras av oändliga sportreferat med uppsnack och nedsnack, våldsfilmer och töntiga tv-serier? Kulturutbudet är marginellt, till exempel har man lagt ner den seriösa tv-teatern.
Nyhetsprogrammen fokuserar alltid på negativa nyheter med våldsinslag och olika katastrofer runt om i världen. Inte konstigt att ett allmänt missnöje breder ut sig och tron på en positiv framtid ifrågasätts. Journalisterna på nyhetsprogram som Aktuellt och Agenda har dessutom en borgerlig översittarattityd mot sina intervjuoffer. Det verkar som om de vill framstå som något slags åklagare. Därefter kommer frågan till det manliga ”tyckaroraklet” på SVT, som alltid vet bäst. ”Vad tycker du?” Och han avslutar alltid sina kommentarer med ett snett, självbelåtet leende för att understryka att han vet vad som är bäst för hela Sverige. Ingen får möjlighet att ifrågasätta hans kommentarer.
Kännetecknande för medierna rent generellt är att de har svårt att tåla kritik. Det kan vara på sin plats att citera Kellgrens dikt Dumboms leverne. ”Han tålde lätt kritik så fort det gällde någon ann.”