Trots forskningens framsteg blir mänsklighetens utmaningar allt större.
Kanske har du reflekterat över varför mänsklighetens utmaningar ständigt ökar, fastän världen har tillgång till en ofantlig mängd information och högutbildade människor, tusentals institutioner och mer teknik än någonsin? Nästan alltid visar sig lösningarna skapa ännu fler problem, oberoende om det gäller ny teknik, mediciner, brottsbekämpning, jordbruksmetoder, finansiella system, energilösningar, geopolitik, pandemier.
Fastän vi storskaligt jobbar för att uppnå hållbarhet, så blir samhället alltmer ohållbart. Detta borde verkligen initiera en diskussion huruvida något är fundamentalt fel i våra sätt att lösa problem. Kan det vara så att vi fokuserar på det yttre, exempelvis lagar, teknik, sociala och strukturella lösningar, när problemet egentligen ligger på en djupare nivå? Självklart är de inte oviktiga i sig, men anledningen till att det blir fel är kanske att mänskligheten både är alltför oklok för att förstå vad vi borde göra i det yttre, men också alltför oklok att följa det som beslutas, eller ens agera klokt utan att någon sagt vad vi borde göra.
Men hur blir vi mer kloka? Klokhet utvecklas främst genom att det undermedvetna får konfronteras med andra människors erfarenheter, perspektiv, inre färdigheter, och kunskap. När all detta vävs samman i ett samtalsämne, så uppstår djupa inre processer som förr eller senare ger upphov till aha-upplevelser, djupa insikter, och kloka svar.
I takt med att mänskligheten utvecklar ovanstående, så utvecklas ett klokt samhälle, helt automatiskt, eftersom människorna förändras. Därför är lösningen enkel – vi behöver endast initiera mängder av lyssnande dialoger i samhället som helst bör pågå varje dag i många år framåt.