Under mitt arbete med integration i Nyköping finns en röd tråd. Det finns en tydlig och mycket beklämmande brist på kommunikation mellan olika föreningar från andra kulturer/människor och svenskar. Vi pratar inte med varandra, vi ställer inte krav, vi är inte nyfikna, vi vågar inte fråga om de kontroversiella frågorna rakt ut.

Istället antar vi saker och de saker vi antar spär på rädsla, aggressivitet, främlingsfientlighet och avståndet ökar och tilliten ställs på undantag. Istället för att prata om manlig omskärelse, småflickor som bär hijab, imamer som verkar i samhället från ett svenskt perspektiv, behöver vi fråga och prata med dem som det berör i samhället.

Vi behöver fråga varför dessa flickor bär hijab, vi behöver fråga varför manlig omskärelse praktiseras, vi behöver fråga vilka imamerna är och vilket uppdrag de har, vi behöver prata om olika inriktningar inom Islam där salafism är en. 

När vi öppnar upp för dessa samtal öga mot öga med dem det faktiskt berör frigörs en massa energi. Tillsammans får vi tänka till varför vi gör saker och tillsammans får vi förklaringar till det som händer. 

I dessa diskussioner har vi ett gemensamt ansvar att bjuda in och att se till att dessa möten sker och då slipper vi rubriker i tidningen som skapar ännu mer rädsla, som leder till ännu mer främlingsfientlighet och avståndstagande. Detta har vi inte råd med i Sverige just nu, så ta tag i samtalen, prata om det som berör tillsammans. Det som sker och händer måste bli transparent, släpp in alla i samtalen, ta ansvar för vårt gemensamma Sverige.