Öppet brev till prins Carl Philip, hertig av Värmland, bosatt i Sörmland.
Vargen är Värmlands landskapsdjur. I Värmland jagas varg i gränstrakterna mellan Sverige och Norge samt också i några andra landskap. Vissa länsstyrelser ser ut att vara mera skjutglada än andra. Man inriktar sig från jägarhåll i föreningar, regering, riksdag och länsstyrelser på antalet vargar, vill helst ta bort vargarna helt eller döda många. Dödandet blir en fest för deltagarna, dit enligt uppgift 3 974 jägare nu har anmält sig från utlandet och Sverige för att döda 14 par och deras avkommor.
Ett uttalande från en riksdagsledamot att "ta vad naturen ger" visar på okunskap: Naturen ger inte, det är människan som tar precis som när det gäller mjölk- och annan djurindustri. Sverige är ett svårt land för djur. När det gäller rovdjur väcker vårt land stor förvåning internationellt med beslut på tvärs mot EU-regler och uppsatta, svenska mål.
Forskare anser vargen vara bästa garanten för biologisk mångfald. Varför lyssnar myndigheter och jägare inte på forskningen? Vargen tar ofta svaga djur, begränsar antalet och håller bytena i skog och bland buskar. Som rovdjur kan vargen öppna hård hud och ger därmed mindre djur möjlighet att äta.
Människans utbredning, samarbete, användning av jakthundar och avancerad teknik fördärvar för människan som art på sikt. Både hög och låg behöver i stället lära sig förutsättningarna för arters och inte minst vår egen arts överlevnad på sikt.
Vårt land kan inte fortsätta att vara till salu för jägare – 3 procent av befolkningen – och tillresande, betalande personer. Blodtörsten och penningbegäret måste stoppas liksom troféjakten!
Jag ber dig, prins Carl Philip, om hjälp i denna svåra, svenska kris i kampen mellan förstörande och bevarande.