Vindkraftpåståenden gripna ur luften!

Som journalist till professionen borde Höglander åtminstone stå för en viss etik och faktakoll kan man tycka. Men uppenbarligen inte. Skriver Björn Johansson, Gruppledare MP Oxelösund i en replik.

Som journalist till professionen borde Höglander åtminstone stå för en viss etik och faktakoll kan man tycka. Men uppenbarligen inte. Skriver Björn Johansson, Gruppledare MP Oxelösund i en replik.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Insändare2020-08-29 05:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på insändare i SN 20/8 2020 med rubriken ”Vindkraft i Oxelösund-ett gyllene tillfälle”.

Oxelösundscenterns gruppledare, Bo Höglander, påstår i sin insändare om vindkraft (SN 20/8 2020) att hans parti 14 december 2014 hade lämnat in en motion med rubriken: ”Gör Oxelösund till en ledande vindkraftkommun!”, men att motionen ska ha fått ett svalt mottagande och att ”Miljöpartiets företrädare var mest skeptiska och inte ville se någon vindkraft i kustkommunen”.

Som journalist till professionen borde Höglander åtminstone stå för en viss etik och faktakoll kan man tycka. Men uppenbarligen inte. Fakta i sammanhanget är nämligen: 

Motionen lämnades in hela tre år tidigare, alltså i december 2011, medan arbetet i kommunen som bäst pågick med ett tillägg om vindkraft till Översiktsplan 2010. 

Påståendet att motionen fått ett svalt mottagande motsägs direkt av att den bifölls (!) av Kommunfullmäktige 2012-12-19.

Påståendet att ”Miljöpartiets företrädare var mest skeptiska och inte ville se någon vindkraft i kustkommunen” är helt gripet ur luften. Från Miljöpartiets sida hade vi tvärtom redan då lämnat in flera egna motioner med förslag om andra vind-, sol- och vågkraftsatsningar i kommunen. Och fler har det blivit genom åren, även om inte heller dessa har fått stöd av det Centerparti som av Höglander brukar presenteras som ett ”miljöparti”. 

Höglander borde dessutom känna till att avgörandet för en vindkraftpark vilar vare sig på Miljöpartiet eller Oxelösunds kommun utan på Försvarsmakten genom områdets status som Riksintresse för totalförsvaret.