Martina Johansson (C).
Som centerpartist är det viktigt att det fungerar bra för enskilda människor i vardagen. Det ska vara nära till beslut och enkelt att kunna påverka för att det ska fungera så bra som möjligt.
Röster höjs om att om staten är ansvarig för sjukvård och skola så blir det mer likvärdigt i hela landet och bättre kvalitet. Om det vore receptet, så vore det väl aldrig några problem med väg- och järnvägsunderhåll eller annan infrastrukturinvestering? Alla skulle känna att de var delaktiga och inte har något att klaga på i samverkan och utförande av arbetet? Eller?
Exempel från Sörmland där den statliga huvudmannen inte samverkat på ett tillräckligt bra sätt för de som berörs av arbetet: Planering av kraftledningar mellan Hedenlunda och Oxelösund, markägarna känner sig överkörda när de försökt hitta bra lösningar på svårigheter för att den lokala påverkan ska bli så liten som möjligt.
Ombyggnationen av Vrenabron, som gör att man får två mils omväg enkel resa till och från jobbet i ett års tid. Samfällighetsvägen som inte var utpekad har ändå använts eftersom den ger en mils omväg. Trafikverket visar inte något större intresse att vara med och återställa den.
Väg 55 utanför Strängnäs, var helt avstängd under en vecka, på grund av byte av en vägtrumma. Det gav elva mils omväg. Med mer vilja hade man kanske kunnat samverka med en lokal markägare för att kunna använda hens väg, med löfte om återställning?
Frågan är om statlig huvudman gör det bättre för den enskildes möjlighet att påverka. Allt för att inte vardagen för den enskilde ska ses som något hen får lösa även om det i praktiken påverkar både ekonomi, miljö och livspusslet negativt.
