Den 17 januari hade Jens Ekberg en insändare där han ondgjorde sig över att polisen inte patrullerar till fots och att de parkerade på sniskan på ”Döda Torget”, när de inhandlar mat. Det skickar fel signaler till oss medborgare tycker han.
Min första spontana reaktion var att hålla med. Men så slogs jag av tanken.
Tänk om det är så att en isolerad betraktelse vid ett torg, kanske ger en begränsad insikt om helheten. Tänk om det samtidigt patrullerar konstaplar i Oppeby, längs Västra Storgatan och ute på Arnö. Men sedan nyktrade jag till. Klart att det inte är på det viset. Det finns inget förråd med konstaplar som man kan damma av, hänga på lite utrustning och skicka ut på patrullering. Förmodligen var poliserna på torget ganska ensamma i stan.
Som jag har förstått det, så kan inte poliser i tjänst sätta en lapp på dörren med texten, att nu har vi lunch så var snäll och återkom med brottslighet om 45 minuter. Möjligtvis har jag sett för många kriminalare. Men det verkar som poliserna får försöka snika till sig en stund för att fylla på magen. Alltid beredd att kasta snabbmaten överstyr.
Klart att de hade kunnat lämna bilen i polisgaraget och traskat runt på stan. Men tänk om någon får för sig att kasta en handgranat i Stenkulla. Ska de springa dit, eller ska de först hämta bilen?
Med det sagt, så kvarstår den filosofiska frågan vem som skickar fel signaler? Är det polisen som parkerar på sniskan, eller är det den som kritiserar dem? Sist men inte minst. Vi vill alla möta en konstapel som är mätt och belåten. En hungrig konstapel som inte är på gott humör vill vi inte möta.