Den 9:e april 2009 förändrades mitt liv totalt. Det var skärtorsdag och jag hade rest hem till Nyköping för att fira påsk. Jag hade passat på att lämna prover som ögonläkaren i Nyköping ordinerat, trots att jag var skriven i ett annat landsting. Efter några timmar ringer min telefon: ”bli inte rädd nu, men vi vill att du kommer in till akuten NU”. Jag hade ett blodsocker på 43 (man ska ligga runt 4,5-7 som frisk).
Jag har under de senaste tio åren varit på sjukhuset en hel del som ni förstår, och valde Region Sörmland. Jag hör och läser om vård som inte fungerar, och tyvärr verkar det vara mångas upplevelse. Men jag skulle härmed vilja berätta om vård som fungerar, för det finns faktiskt vård som gör just det! Jag har haft den otroliga förmånen att få ha samma diabetesläkare i tio år, hon är noggrann och bestämd men också lyhörd på vad jag tycker och känner. Hon rådfrågar andra, klurar på vad min märkliga kropp hittar på. Jag har också haft samma diabetessköterska i tio år, hon visade mig den första pennkanylen och hur man använde den och fanns med på telefon första gången jag åt en trerättersmiddag efter diagnosen. Hon är ett fantastiskt stöd för mig fortfarande.
Ögonläkaren som såg till att min diabetes hittades har räddat mitt liv och min funktion. Ögonläkaren som laserbehandlat mig har räddat min syn, ögonsjuksköterskorna har förgyllt mina otaliga besök till ögonkliniken och torkat mina tårar många gånger. Mina njurläkare har försökt förstå min kropp så långt det går och njursjuksköterskorna svarar på alla mina konstiga frågor. Provtagningens personal är alltid trevliga och trygga och ibland har nog även jag förgyllt deras vardag.
Jag har så många positiva upplevelser från Nyköpings lasarett, från akutsjukvård till specialistsjukvård. När jag nu ”firar” tio år med diagnosen diabetes så vill jag hylla den goda vård jag fått genom alla år. Heja er, ni är fantastiska!