Förskola Jag växte upp i Tystberga på 80-90-talen. Jag minns det som en trygg tid. Alla kände alla som i många andra små samhällen och förskolan, dagmammorna och skolan var trygga platser för oss barn, där vi hade våra fröknar och magister och vår egen rektor.
När jag själv fick barn så flyttade jag ”hem” till Tystberga igen efter många års bortavaro i Stockholm. Jag ville att mina barn skulle få växa upp i den omfamnande miljö som jag själv upplevt som barn.
Tyvärr så blev glädjen inte lång då den s.k. förskolekrisen påbörjades ungefär i samma veva som mina barn började på förskolan i Tystberga.
Personalen började larma och skriva brev till politikerna redan för flera år sedan utan att få gehör. Den ena chefen efter den andra har avlöst varandra och ledningen har varit katastrofal och den sittande majoriteten har vägrat att ta dem på allvar, vilket lett till att engagerad och underbar förskolepersonal som arbetet i 15-20 år på Tystberga förskolor till sist inte orkade mer och sa upp sig en efter en. Det finns även brister i lokalerna och en av förskolorna har ett kontrakt som går ut den 31 december och därefter är framtiden oviss för förskolebarnen och personalen i Tystberga.
Det pratas om att det ska byggas kåtor och förskolebussar, tillfälliga lösningar som inte känns stabilt för någon.
Det verkar som att rådande majoritet i kommunen blundar för den krisartade situationen här. Är den dolda agendan att stänga ner Tystberga? För utan en fungerande förskola (och skola som får vara ämne för en annan diskussion) så kommer inte barnfamiljer att kunna/vilja bo kvar i Tystberga.
Det finns bara ett alternativ och det är att bygga en ny förskola i Tystberga nu!
Mirijam Johansson Wennmark