Katrineholmsbon Anne-Lill Henriksson kan inte tänka sig ett liv utan träningen, som blir allt viktigare för henne med åren.
‒Det är en livsstil för mig som framförallt känns extra viktig när man börjar komma upp i åren. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte tränade, då skulle jag behöva fylla min vardag med annat, säger den 60-åriga matteläraren, som stolt, men samtidigt en aning generat, berättar att hon i somras vann passjakten på gymmet i Katrineholm.
Det var under våren som Friskis och Svettis i Katrineholm informerade om att de skulle dra i gång en passjakt, som gick ut på att gå på så många olika träningspass som möjligt. I början hade Anne-Lill Henriksson inga tankar på att vinna. Hon såg det i stället som ett tillfälle att utmana sig själv. Men det slutade med att hon gick på 17 olika typer av träningspass och vann.
‒När jag såg hur ofta jag deltog började jag känna att jag borde försöka och slutade på 62 pass totalt. Det finns nog en tävlingsmänniska i mig, men i början tänkte jag bara att det kunde vara roligt att gå på pass jag aldrig hade gått på, det var bara en kul grej.
Och det är precis så hon tror att man bör se på träningen för att komma i gång, som en kul grej. Årstiderna har ingen betydelse, inte heller åldern, det viktiga är att peppa sig själv och vara medveten om att det går att anpassa träningen efter egna förutsättningar och intressen.
‒Jag tror absolut att det finns något som passar alla. Jag vill uppmuntra de i min egen ålder som kanske tänker att det inte går. Så är det inte, träningen kan anpassas efter den fysiska formen och väderförutsättningarna.
På vintern åker Anne-Lill Henriksson gärna skidor om det har kommit någon snö, om inte så har hon lika kul på gymmet. Under vår, sommar och höst blir det mest löpning, även om hon i år gjorde ett undantag i och med passjakten. Oavsett vilken typ av träning hon utför, tränar hon ungefär lika mycket året runt.
‒Jag tränar väl ungefär fem gånger i veckan. Visst kan det kännas lite motigt efter jobbet ibland på vintrarna, men jag har inga problem med att motivera mig själv, det gäller bara att ta sig dit. Jag njuter bara eftersom jag vet att jag mår bra av det.
Men hur självklart det än verkar vara för henne i dag, har motion inte alltid varit en del av hennes liv. Hennes bekantskap med träningen sträcker sig ett trettiotal år tillbaka. Det var i Boden allt började, något år efter att hon fött sitt första barn.
‒Jag började löpa i skogen för att få lite andrum, det var som egentid för mig efter att jag blev mamma. Det gäller att motivera sig själv.
Efter flytten till Katrineholm något år senare trappade hon upp farten, även om det blev några uppehåll i samband med att hon födde två barn till. Nu när barnen är vuxna finns det inget som hindrar henne från att lägga upp träningen som hon själv vill.
‒Har man små barn är det inte lika lätt att planera in sin träning, men i dagsläget kan jag inte tänka mig att sluta om jag inte blir sjuk eller skadad!
Det råder ingen tvekan om att Anne-Lill Henriksson kommer att nyttja passjaktspriset.
‒Jag vann ett sex månaders gymkort, och en vattenflaska, skrattar hon innan hon ger sig ut i färd mot skogen.