Samhälle Då jag var på min vårdcentral i Oxelösund möttes jag av ett anslag där följande står: ”Vi på Oxelösunds vårdcentral accepterar inte hot och våld, alla brott polisanmäls”.
Det är så otroligt trist och för jävligt, rent ut sagt, att det har gått så långt i vår gemensamma välfärd att inte folk kan visa respekt och tacksamhet till de människor som jobbar inom den offentliga sektorn. Människor som går till jobbet varje dag för att tjäna dig och mig, människor som är mina vardagshjältar, vardagshjältar som ska få vår respekt och vår tacksamhet.
Vardagshjältar som gör att du och jag mår bra och får hjälp. Vardagshjältar som tillsammans med dig och mig är grunden i vårt samhälle, det som håller ihop oss. När ska vi gemensamt och tillsammans ta frågor om vår gemensamma välfärd och vår gemensamma framtid på allvar? När ska vi tillsammans kunna se de utmaningar vi har i vårt samhälle och kunna diskutera dessa frågor på djupet? Vad är det för värderingar vi eftersöker, vem är du och jag och hur bidrar vi gemensamt till vår välfärd? Vår välfärd bör inte tas för given och bör i lika stor utsträckning som vår demokrati vara ett föremål för djup aktning och respekt. Vilket samhälle vill vi ge våra barn och deras framtid? Ett samhälle där vi respekterar varandra över olika gränser eller ett samhälle där hot och våld ingår i vardagen?
Debatten borde innehålla analys utifrån praktik och teori, debatten borde handla om orsak och verkan. Det finns tyvärr oftast inga enkla lösningar på komplexa problem. Vi ställer oss ofta i olika hörn där det bara finns en sanning och sen är “pajkastningen “ igång, men sanningen är sällan svart eller vit. Sanningen innehåller många färger och i diskussionen får vi distans, distans till eftertanke och reflektion. Så vilket ansvar tar du och jag tillsammans för vår välfärd, vår skola, vår polis, vår sjukvård... För tillsammans är det just du och jag som är samhället. Stanna upp och tänk efter. Vi behöver varandra här och nu.
Annelie Danling Brash