Allt började med att Annelie Vestgöte fick en visdomstand bortopererad i november. Svullnaden som uppstod därefter med tillhörande feber hade inte lagt sig efter fyra dagar, så Annelie sökte tillbaka till tandläkare.
– Hon tyckte inte det såg extra besvärligt ut, men jag kunde knappt öppna munnen, minns Annelie, som vid tillfället hade mycket ont.
Tandläkaren vände sig mest mot att Annelie åt så pass mycket värktabletter. Men i stället för antibiotika, något som numera inte ges i första taget, fick Annelie morfin och ordinerades vila.
Men ett dygn efteråt var det inte bättre. Svullnaden gick inte ner, nu började såväl andning som tal att påverkas och när inte ens en tablett gick att svälja ner, utan att vatten backade genom näsan, återkopplade hon med tandmottagningen som då skyndade på ett akutbesök på sjukhus. När sänkan togs där och visade ett värde så kraftigt som 344 agerade man omedelbart vid akuten på Nyköpings lasarett.
En inflammation känd som munbottenflegmone konstaterades. Annelie fick antibiotika, intuberades och fick ett dränage satt under hakan. Efter operation kördes hon till Mälarsjukhuset där hennes kropp fick återhämta sig under sex dagar som nedsövd och kopplad till respirator.
– Hade jag inte fått behandling så hade jag inte kunnat få ner luft på egen hand morgonen därpå. Jag hade dött. Tänk att jag nästan inte kom hem till barnen igen.
Sex dagars nedsövning låter länge?
– Infektionsvärdet var extremt högt, det blir som en stress för kroppen. Intuberingen var obehaglig, därför blev det narkos och för smärtans skull. Jag kunde lika gärna sova och vara lugn i hela kroppen.
Annelie och maken David har inte velat prata om det här innan. Men efter att ha sett SN:s artikel, baserat på anmälan till Inspektionen för vård och omsorg var känslan i form av "vad har ni gjort?" då anmälan lämnar en del frågetecken och en del felaktigheter.
– Jag var inte arg en enda gång för det här, innan jag läste artikeln i SN. Vi vill inte ha någon smutskastning och har inget ont att säga om tandläkarna, men i det här fallet har de gjort ett fel.
Det paret Vestgöte vänder sig emot är att de i den sammanfattande anmälan får intrycket av att Annelie enbart varit en smärtpatient, då inget om antibiotika eller dränage framgår.
– Det enda de kan ha gjort fel, som kan ifrågasättas, är om antibiotikautskrivningen och det framgår inte av anmälan. "Lite feber" var 38,7 efter maximal dosering av Alvedon och Ipren.
Annelie var sjukskriven över årsskiftet och har nu i början av februari börjat närma sig sitt vanliga jag igen, både fysiskt och psykiskt. Thailandsresan som var tänkt i december får familjen genomföra en annan gång.
– Kan bara allt med den här anmälan lösa sig, då kan vi nog lägga allt till handlingarna. Det här får bara inte falla mellan stolarna, utan att man får upp ögonen så andra patienter slipper bli drabbade.