Dikt Funderar över orden ”snille och smak”,
kan det vara så nu att de bara är vrak.
Ska jag fråga Svenska akademin kommiten,
förut var det som om solen alltid sken.
Nu hänger den förut stolta fanan där så slak.
Hör hur småfåglar far runt, runt och kvittrar,
hör hur de åt kvarvarande gubbar fnittrar.
Hör hur duvan sitter på stolpen och kuttrar,
lyssna noga till vad det är han muttrar.
Tiden, tiden gubbarna allt mera splittrar.
Vad har de ställt till där i sitt vackra kapell?
minns brösten och svalorna av Lars Forsell.
Har det gåtfulla folket tröttnat på sin roll,
har de blivit skrämda av Lefka Oris troll?
Blir uppgörelsen snäll eller en skräll.
Kjell Damstedt