Djur I början av juni föddes delfinen Alana på Kolmårdens delfinarium och många gläds över detta. Jag är inte en av de personerna. Istället känner jag en stor sorg över att ännu en delfin fötts in i ett liv totalt kontrollerat av människor och över att Alana aldrig kommer att få se havet, få jaga eller få utlopp för många av sina naturliga beteenden.
Den nyfödda delfinens mamma är Ariel och dess pappa heter David. David är hitskickad på så kallat avelslån från ett delfinarium i Spanien för att producera fler delfiner till delfinarier runt om i Europa. Båda Ariels föräldrar är döda och dog på Kolmårdens delfinarium. Men deras liv började i havet där de viltfångades.
När delfiner fångas in till delfinarier jagas de in mot grunt vatten och när de når stranden är de för utmattade för att orka fly. Då omringas de med ett nät och dras ombord på båtar. Där söker människorna efter de allra bästa delfinerna, många gånger de könsmogna och unga delfinerna. Det har inte varit ovanligt att några delfiner dött av chocken av att bli infångade och andra får in vatten genom blåshålen vilket gör att de senare dör av lunginflammation. För de utvalda delfinerna börjar ett nytt liv. Ett liv i en betongbassäng med klorerat vatten där de måste uppträda för att få mat. Deras familjer får leva ett liv utan dem.
Personal från Kolmårdens delfinarium har tidigare deltagit i fångsten av delfiner till delfinariet men arbetar nu med att avla fram delfiner i stället.
Att begränsa delfinernas frihet till en pool där det finns få möjligheter att söka skydd från de andra delfinerna kan leda till stress och aggression utan möjlighet att fly.
På Kolmårdens delfinarium har omkring 60 delfiner dött.
Det sägs att djurparker och delfinarier är ett sätt att lära människor mer om djur. Men vad lär man sig av att titta på uppträdande djur i fångenskap?
Vi fascineras av delfinernas värme och intelligens. Men hur många tänker på priset som delfinerna får betala?
Daniel Rolke