Det var lite av en slump att familjen Odevall hamnade i Gnestatrakten när de köpte den gamla prästgården i Vårdinge för 15 år sedan. De letade efter något på pendlingsavstånd från huvudstaden, då karriären fortfarande pågick för fullt.
‒Vi älskar ju det här. Gnesta är ingen gammal stad, men har en väldig charm med små butiker, vänliga människor och ett vackert landskap, konstaterar Michael Odevall som nu delar sin tid mellan gården och en lägenhet på Östermalm i Stockholm.
Som pensionär har han fått tid att ägna sig åt fotografin, som varit ett stort intresse under hela livet. I somras ställde Michael Odevall ut bilder på biblioteket i Gnesta under rubriken "Constglimtar från Kalifornien".
I januari är det dags igen. Denna gång är det dock bilder tagna under tiden som ambassadör i Marocko som ska ställas ut i Södertälje.
‒Det roliga är ju att skildra mötet med människor, som har betytt så mycket i mitt yrke, säger Michael Odevall och visar en bild av en beduin med klarblåa kläder, tagen i utkanterna av Saharaöknen i sydöstra Marocko.
Saknar du jobbet?
‒Jag hade 36 toppenår med många stora och små upplevelser. Men när man fyller 65 får man tid för annat. Man kan resa lite mer som man vill, det är stor skillnad på att bo på en plats och att resa till en plats.
På det digra cv:t finns utlandsposter i Rom, New York och Östtyskland. Men kanske mest minnesvärt var Berlinmurens fall, då Michael Odevall arbetade i Bonn i dåvarande Västtyskland.
‒Efter det jobbade jag med FN-förhandlingar i New York. Det fanns en fantastisk optimism i världen då, när muren föll.
Han jobbade även med FN-förhandlingarna som ledde fram till Kyotoprotkollet 1997, som i sin tur låg till grund för klimatkonferensen i Paris för två år sedan. Nyligen aviserade Donald Trump att USA ska lämna Parisavtalet.
Man kan väl säga att FN har det lite kämpigare i dag än på 90-talet. Hur ser du på den utvecklingen?
‒Tyvärr har det vänt nu. Utvecklingen med USA, Ryssland, Nordkorea... Det är mycket oroväckande.
[fakta nr="1"]
År 2009, när Michael Odevall var ambassadör i Marocko, uppstod en diplomatisk kris som resulterade i att en medarbetare på ambassaden blev utvisad.
Vad var det egentligen som hände?
‒Vi hade ju vissa informella kontakter med Polisario (den västsahariska befrielserörelsen) och vi hade fått några tidningsklipp som föreställde deras militärparad. När vi frågade Polisario om det, för att vi ville höra båda sidor, ansåg det marockanska utrikesministeriet att vi hade begått ett fel.
‒Man kan väl tänka sig att andra saker låg bakom utvisningen, och vi protesterade såklart. Det var tufft för henne, hon hade ju barnen i skolan där och var tvungen att lämna landet inom ett par dagar.