Värmeböljan är som bortblåst när vi går ner i den gamla fängelsehålan vid Nyköpingshus där den första akten utseplar sig. Det är fuktig, rent av en smula kallt och framförallt är det väldigt mörkt.
Tom Linder, eller hövitsman Tomas som han heter i företsällningen, hälsar välkomna. Efter en liten stund hör vi det, ett ljud som får blodet att isas i ådrorna och som i ett trollslag har vi förflyttats tillbaka i tiden ett par år före gästabudet 1317. Till en dag då det sker ett förgörande möte mellan kung Birger och Torgils Knutsson, riddaren och riksrådet som styrde Sverige då Birger fortfarande var omyndig.
Historier om misstänksamhet och svek mellan bröderna Birger, Erik och Valdemar, som ju var det som leddde fram till en av historiens blodigaste julmiddagar, berättas med stor inlevelse av de båda skådespelarna Isabel Ahderinne och Melker Appel.
Smått omskakade följer vi sedan hövitsman som styr kosan mot den andra akten. Den utspelar sig i en normalt sett igenbommad byggnad vid Nyköpingshus, den så kallade Vasarondellen, på borggården vid residenset. Här kliver vi direkt in i de dödas rike, där en av nykomlingarna är Gustav II Adolf. Bedrövad inser han att jordelivet, ja det är över och i ett förtroligt samtal med sin lika avlidne far Karl IX beskriver han sin resa mot tronen.
Vandringens finalakt tar besökarna med upp i residenset. Det är här den sista kampen på Nyköpingshus utspelar sig mellan änkedrottning Maria Eleonora av Brandenburg och rikskansler Axel Oxenstierna. Här får publiken även stifta bekanskap med drottning Kristina. Hon är på plats i Nyköping för att berätta om beslutet som satte punkt för Vasaätten och scenerna som spelas upp är både starka och gripande.
För Slottets väktare, som arrangerar de historiska vandringarna tillsammans med kulturföreningen Generator, är tanken inte att konkurrera med Teater Sörmlands gästabud som spelas sena eftermiddagar och kvällar. De historiska vandringarna ges två gånger dagligen strax efter lunch.
– Vår vandring berättar om vad som hände före och efter gästabudet, tidsepoker som kommer lite i skymundan trots att de spelat enormt stor roll för Sverige. De kompletterar gästabudet och erbjuder någonting att göra här även dagtid, säger Per Karlsten, aktiv i Slottets väktare.