Äldreboenden Ingen skall behöva dö ensam. Uttrycket används inom vård och omsorg. Det låter vackert, men man dör ensam, ingen annan följer oss in i döden. Vad man i stället bör säga är att ingen skall behöva dö i ensamhet, men man är heller aldrig så ensam som när man är två … med fel person. Vård och omsorg strävar efter att det, då behovet uppstår, finns känd personal vid den döendes sida.
Kanske skulle vi också säga att ingen skall behöva leva i ensamhet, om man nu inte aktivt har valt det. Det finns en skillnad på att leva ensam och att leva i ensamhet. Sverige har idag cirka 4,3 miljoner hushåll varav 1,7 miljoner är ensamhushåll. En del av dessa utgörs av unga vuxna, vilka oftast har ett aktivt socialt liv. En annan del utgörs av människor som lever i särboförhållanden, valet är aktivt och de lever ensamma, men inte i ensamhet. I motsats till dessa två exempel har vi de äldre där det aktiva sociala livet är krympt på grund av egen eller andras ork och fysiska förmågor. Gamla vänner har dött eller fått flytta närmare sina närstående.
De som dessa människor träffar är vård- och omsorgspersonal som tittar in på kortare eller längre besök.
Många av dessa människor som jag möter i vården lever ensamma och i stor ensamhet.
Kommunens riktlinjer leder vid vårdplaneringsmöten till att den utskrivna patienten kan bo kvar hemma, och rent teoretiskt kan vissa av dem det också. Men ser man ur andra synvinklar blir deras livskvalitet minskad. Det är bra att kommunen har tankar på fler platser på särskilda boenden inom överskådlig tid. Samtidigt bör man också förändra riktlinjerna och sänka ribban för vad som krävs för att få bo på ett särskilt boende. Vetskapen om att det finns andra människor som man kan nå på andra sidan dörren, om man så önskar, vilken tid som helst på dygnet kan öka livskvaliteten för dem som önskar ett sådant boende. Ingen skall behöva leva i ensamhet. Dags för kommunen att se till att det, då behovet uppstår, finns känd personal även vid den levandes sida.
Jessica Johansson (L)