Teatertorget Ironi är en svår konst, som inte är kristallklar för alla.
Att miljöpartiet skapar en bilbunker i hjärtat på vår gröna stad, är en ironi av guds nåde. Om man nu kunde kalla det för ett konstverk!
Kulturen i Nypan försöker med Stämpeln på Teatertorget uppmana oss till sammanhållning, gemenskap och närhet. Att vara tillsammans. Skulpturen skulle bidra till den idén.
Fin tanke om nu Taipo Haapala hade tänkt sig det resultatet med sin skapelse. Men så är icke fallet.
Som skröplig kvarleva kan jag berätta att Haapala ofta använder ironin som ett svart vapen i sina verk. Den här samhällskritiska skulpturen är inget undantag.
Jag tänker osökt på Haapalas gröna moddlare som av en osynlig hand doppas i ett strömmande vattendrag och vars titel är W!. Det är en blinkning till Ai Weiwei som i åratal stämplats som folkfiende och förföljts i Kina för rätten att uttrycka sin livshållning i konst. Det är så vackert att man kan dö för mindre.
Det spelar roll hur vi uppför oss mot varandra även om vissa byråkrater tycker att det är ok att ignorera det kravet. I det här fallet låter man bli att tala med och rådfråga konstnärer på orten i ett viktigt beslut som berör oss alla. Är det så att man tror sig tillhöra de oändligt bildade och välbeställda som har en självklar tillhörighet i vårt samhälle med enbart stöd av fladdrande gardiner?
Bring in the clowns!
Jag håller med Ulf Abrahamsson. Skulpturen borde flyttas till Rosvalla där den här typen av samvaro bäst hör hemma. Låt skulpturen bli en magnifik hyllning till Eric Skoglunds förmåga att tillintetgöra sina motståndare med en blodig höger, en gång för alla. Alltså långt ifrån vad djup gemenskap står för.
Å he jer sanninga, he jer änt saga el nanting, som SN skulle uttrycka det på korrekt norrbottniska.
Göran Ekblom kulturknutte