Politik Landstinget har vuxit och blivit en hydra, en stat i staten, som sträcker sina tentakler åt alla håll. Dessutom är det inte ett landsting i Sverige utan totalt 21. Birger Jarl vrider sig säkert i vånda i sin grav då han underrättas om allt detta.
Men det som skall vara det moderna landstingets huvuduppgift, att sköta och administrera sjukvården i hela landet fungerar dåligt. Bristande kunskap och kompetens hos politiker och tjänstemän är uppenbara. En överdimensionerad administration, klåfingriga politiker som inte begriper sjukvård, överhuvudtaget en monstruös organisation, som det är brått att reformera.
Under den gångna mandatperioden har vid varje fullmäktigemöte styrelsen för landstinget berättat om satsningar som påstods främja och förbättra vårdsituationen, men resultaten har uteblivit. De stora problemen är: Brist på sjuksköterskor och läkare, i synnerhet de förra, brist på vårdplatser, växande vårdköer; inget av detta har blivit bättre, utan tvärtom, sämre. Inkompetens med tomt prat löser inte problemen. Vad som lyckas är emellertid rekrytering av ytterligare tjänstemän och subchefer till poster som inte behövs. Således, administrationen växer men inte personalstyrkan på golvet
Det senast fullmäktigemötet, den 19 juni, präglades som vanligt av debatter som mera liknade pajkastning än meningsfulla yttranden. Det måste erkännas att det finns några duktiga debattörer bland dem som intar talarstolen, men den stora majoriteten sitter bara där, verkar sitta av tiden i brist på annan sysselsättning. Otvivelaktigt får man intrycket att hela församlingen är ganska onödig, att det skulle vara bättre utan den.
Det är uppenbart att landstinget måste i grunden förändras. Sjukvården bör vara en egen organisation med en professionell ledning, ej av politiker. Demokratin som är viktig finns ändå i kommuner och riksdag. Och det är bråttom. Vi får inte tillåta en total kollaps av den vård som är så viktig för vår välfärd.
Carl Gustaf Wennerholm (VfP) Trosa