Melodifestivalen För att se och lyssna på de etermedier som brukar kallas public service, dvs Sveriges Television och Sveriges Radio, betalar ungefär 3,5 miljoner svenskar en tv-avgift (licens) på 2 400 kronor om året. Det blir åtskilliga miljarder att göra program för, alltifrån högklassiga dokumentärer till rent trams i såväl radio som tv.
Stolta deklarationer om dessa företags oberoende hörs ofta, inte minst från dem själva. Trots detta och sin säkra inkomstkälla, ”licenspengarna”, drar de sig inte för att pressa ut ytterligare medel från kommuner och organisationer för att exempelvis sända program från en viss ort. Som nu med Andra chansen i Mellon 2019, där svaga och fåfänga Nyköpingspolitiker inte kan motstå frestelsen att bidra med två miljoner av skattemedel för att få synas i tv.
I Nyköping betalar uppskattningsvis 25 000 hushåll plikttroget sin tv-avgift à 2 400 kronor. Om man fördelar de två kommunala miljonerna på dem, kan man säga att de för Andra chansen får erlägga en extra tv-avgift på 80 kronor – antingen de är intresserade av Melloskvalet eller ej. Samma matematik gäller förstås i alla andra berörda kommuner.
Snart kommer som bekant tv-avgiften att ersättas av en skatt. Kanske kan man hoppas att public service då slutar med sina utpressningsmetoder.
Bosse Tolander