Skolan I ett ”Inlägg utifrån” i SN ger den rödgröna kommunstyrelsen sin syn på hur kommunens personalpolitik. Man konstaterar, säkert helt riktigt, att omsättningstakten på chefer i Nyköping är fullt normal. Om så är fallet är det inte cheferna det är fel på – det är organisationen. Den skapades i en tid då kommunens skolor hade monopol i staden. Sedan dess har behoven förändrats, men det har inte BUK.
Skolverksamhet är och förblir en långsiktig verksamhet och en organisation med täta chefsbyten, där en chef aldrig fullföljer vad den gamla startat, är därför helt enkelt inte ändamålsenlig.
Några exempel: För åtta år sedan var stridsropet från ledningen ”Den stora skolan i den lilla”. De olika programmen skulle fungera som separata skolenheter och konkurrera självständigt om eleverna. Så bytte vi chef och allt kom att istället att handla om sammanslagningen – hur vi nu skulle bli EN skola, med en ny ledningsstruktur. Så tillträdde dagens gymnasiechef, Henrik Eriksson, den gamla ledningsstrukturen hamnade i papperskorgen och något nytt är på gång. Och när undertecknad som facklig representant träffade Eriksson i samband med hans anställning var han ganska tydlig med att han bara avsåg att stanna tre år eller så. En garanti för att de förändringar han tänker genomföra också hamnar i papperskorgen när hans efterträdare kliver in på kontoret.
Under tiden pågår verksamheten i klassrummen som den alltid gjort, opåverkad av de dyra chefernas pappersplaner.
Många av de idéer som aldrig förverkligats har varit bra. Det är chefsorganisationen, som aldrig förmått genomföra dem, som det är fel på.
Och om chefer bara kan förmås att stanna några år på sin post föreslår jag en alternativ organisation. Rekrytera uthålliga och initiativrika rektorer. Flytta delar av ansvaret från BUK till lokala skolledare och låt dem göra det jobb som annars aldrig blir gjort. Skrota de höga chefsposterna på BUK och ersätt dem med administratörer. Bra för skattebetalarna och bra för skolan.
Johan Holm