Ljus Det är det där med ljuset. Eller snarare avsaknaden av det som jag märker av så här års. När höstmörkret lägger sig som en filt över oss på hösten, då saknar jag ljuset. Ljuset som fanns förr och som värmde så skönt, med sitt naturliga el-sken. Glödlampans sken. Nuförtiden har konstljusen bleknat. De ljuskällor vi har i lamporna hemma hos oss är vita, bleka, starka och fula!
Den moderniserade gatubelysningen utanför där vi bor är numera stark, vit och kall. Läslampan är för bländande för boken och kökslampan ovanför köksbordet är blek och olustig och skär sig med maten.
Det är skillnad på ljuset förr och nu och visst är de nya ljuskällorna energisnåla så det förslår. Men fulare ljus än en kall LED, det finns nog inte. Vad var det för ljushuvuden som förbjöd glödlamporna egentligen? Det måste vara ett av de tråkigaste besluten i modern tid. Ett beslut som ju tog bort den verkliga glöden. Och det är väl kanske just det som man känner av helt enkel. Att glöden försvunnit!
Ljuskänslig