‒Guldklocka? Nej, det var många år sedan jag fick den, konstaterar brevbäraren Björn Öst.
Han gör sin sista dag på Posten, eller Post nord som det heter numer, på fredag, och kan då summera en 50 år lång karriär i statens tjänst.
‒Han har alltid varit en kämpe. Många kunder känner igen honom och vinkar när han kommer, sådant uppskattas såklart, berättar produktionschefen Kent Johansson.
Året var alltså 1968 när Björn Öst fick jobb på Posten i Södertälje. Sedan dess har han arbetat som både chaufför och arbetsledare, och som brevbärare i Gnesta sedan många år tillbaka.
Han har hunnit fylla 66 år redan och har alltså jobbat ett år extra, något som tyder på att man trivs med sitt jobb.
‒Men det handlar mer om att jag bor i lägenhet. Det finns liksom inte så mycket att göra när man är ledig, säger Björn Öst.
[fakta nr="1"]
Brevbäraryrket har historiskt varit näst intill synonymt med yrkesstolthet. Det lever kvar till viss del, men yrket har förändrats med tiden, tycker Björn.
‒Det sitter kvar fortfarande, men jag tror inte att de lite yngre bryr sig lika mycket. Det var inte så här stressigt förr, nu hinner man knappt ta en fika. Jag tycker att det var fel att släppa på monopolet, vissa saker som sjukvård, skola och post ska vara statligt. Det blir rörigt när det är för många intressenter.
Post nord har ju fått en hel del kritik den senaste tiden, vad tänker du om det?
‒Nja, jag vet inte om det är så befogat. De flesta som jobbar här är väldigt lojala och vill göra ett så bra jobb som möjligt, säger Björn.
Nu väntar alltså den eviga semestern, och Björn som är född i Strängnäs och har bott i Sörmland och Södertälje hela livet, vänder blicken söderut.
‒Vi ska flytta ner mot Småland. Det är inget bestämt ännu, men vi tittar efter ett hus på landet. Och så ska jag köpa en hund.
Hälsan är det inget fel på, konstaterar han, trots många år i ett relativt slitsamt yrke.
‒Jag känner mig inte som 66. Visst är det ett slitsamt jobb, ryggen och armarna tar stryk. Men jag har klarat mig bra, peppar peppar. Jag har spelat fotboll och sprungit, och cyklat mycket på senare år. Kanske är det därför.
Inne på terminalen intill Stoppgallerian i Gnesta står ett par klassiska gula postcyklar parkerade, men det är bara ett distrikt som inte körs med bil numer.
Utöver flytt och hund har Björn fler intressen som han nu hoppas kunna lägga mer tid på, sin motorcykel bland annat.
‒Jag har en Suzuki 800 VS, en riktig glidarcykel. Jag tycker mycket om musik också, och samlar på skivor, berättar han.