Ekonomi Landstingets servicebolag (LSAB) har till uppgift att bistå sjukvården i Sörmland med tjänster som bland annat avser städning, mat och transporter. Sjukvården får betala för de tjänster de önskar, och priserna för dessa tjänster förhandlas fram. Inte desto mindre har ersättningen varit för låg, och därmed har bolagets egna kapital urholkats så till den grad att bolaget varit väldigt nära en konkurs.
Det är därför förvånande att bolagets ordförande, Therese Askerstedt (MP) slår ifrån sig kritiken om att det hela hanterats dåligt (SN 21/2). Enligt svensk lag får man inte agera emot vad som är bäst för bolaget. Ofta handlar det om att man inte får lov att gå med förlust (man måste inte göra vinst, men åtminstone gå jämt upp). Om man går med förlust, eller räknar med att gå med förlust, måste man alltså vidta åtgärder i någon form.
När det har gått så illa att man närmar sig konkurs då måste man vidta ytterligare åtgärder, bland annat göra noggranna ekonomiska uppföljningar. Som ledamot av det koncernbolag som faktiskt äger LSAB kan jag inte konstatera att så har skett. Det betyder inte att hela problematiken ligger hos bolaget, absolut inte. Landstinget har ett stort ansvar för att man inte har betalat vad tjänsterna faktiskt kostar, men det mildrar inte det ansvar som bolaget har självt.
Med tanke på att Askerstedt (MP) leder ett bolag som var bara några veckor ifrån konkurs, så hade en smula självkritik varit klädsam. Hon borde också ta en diskussion med sina kollegor i landstingsstyrelsen och fråga om det känns rättvist att bolaget ska gå under för de inte vill låta sjukvården betala för sig.
Magnus Leivik (M) Landstingsråd i opposition