Traditioner Jag läste i Minibladet för unga. Där har Sofielundskolan gjort en enkät på vad halloween är. En elev säger att det är en tradition och man gör bus eller godis. En tradition har längre perspektiv än så. Det här har vi tagit efter från USA och det har pågått i ca 20 år. Någon annan svarar att man firar för att fira de döda. Jag är övertygad om att vi som förlorat en anhörig inte firar det.
I extrabladet säger kyrkoherde Göran Ritterfelt att allhelgonahelgen får draghjälp av halloween. Menar han att vi får flera döda eller tvärtom.
Varje år går vi anhöriga till kyrkogården för att tända ljus för de anhöriga som gått bort. Jag tänder för min son som gick bort för 20 år sedan och för min sambo som gick bort för 10 år sedan samt mina föräldrar och vänner. När jag står där vid graven så kommer det fram minnen och sorg och saknad.
När jag tittar mig omkring så ser jag alla ljus som är tända, då vet jag att jag inte är ensam. Vi är alla där för att minnas våra kära som har gått bort. Men vi firar inte dem. Vi minns och känner sorg och saknad.
Barbro Halldin