Skolan. All inlärning kräver reflekterande för att man ska minnas det man läst. Då är det bra med instuderingsfrågor – om dessa sköts på rätt sätt.
Vid gymnasiestarten är eleverna ofta osäkra på vad de ska kunna och vill gärna har instuderingsfrågor så de kan lära sig rätt inför de kommande proven - de har svårt att själva bedöma vad som är viktigt i en textmassa. Därför vill de gärna att läraren ska skriva instuderingsfrågorna.
Som lärare har jag gärna gjort detta men samtidigt ställt kravet att de, när de hittat svaret i boken, formulerar det med egna ord, så de visar att de förstått innehållet. Samtidigt förvarnar jag om att de senare själva får skriva instuderingsfrågorna.
Med denna förvarning i bakhuvudet, börjar de nu läsa texterna med ökad fokusering på vad avsnittet egentligen går ut på.
Jag hade en elev i gymnasiet i naturkunskap. Han kom till provet men bad att få göra det vid ett senare tillfälle. Jo, han hade gjort instuderingsfrågorna men ännu inte lärt sig dem! Tvärtemot mitt råd att skriva svaret med egna ord, hade han skrivit av bokens text, ord för ord – dvs utan att ha förstått innebörden.
Ibland vill osäkra elever att jag ska kolla om de svarat rätt på instuderingsfrågorna. Det gör jag aldrig! Istället får de jämföra med varandra och om de har olika svar, uppstår en fruktbar diskussion. Och denna diskussion fungerar sedan som en ”minneskrok” i deras kunskapsinhämtning.
Instuderingsfrågorna och dessas svar blir sedan en god sammanfattning av avsnittets innehåll - ett kompendium helt enkelt – och gör att det går snabbt att repetera avsnittet.
Christer Lagergren (L) Nummer tre på liberalernas valsedel till höstens kommunalval i Gnesta