Skolan När nyblivna gymnasister samlas till höstterminen i ettan, är det värsta de vet att prata inför klassen eller att hålla föredrag. Det vet jag från de enkäter jag gör med eleverna för att snabbare lära känna dem. Och ändå borde de ha kommit över detta långt tidigare.
Denna skräck blir därför något att fokusera på och att avdramatisera. Vid genomgång av ett visst avsnitt i ett ämne, brukar jag därför dela in eleverna i grupper och sedan fördela olika frågeställningar om innehållet mellan dem. Vid redovisningen, får hela gruppen stiga fram och göra den. Svarsansvaret har fördelats, så att alla måste säga något. Alla måste komma i elden. Senare minskas gruppstorlekarna, så att svarsansvaret ökar för var och en.
Alla tycker det känns läskigt. Men när de trots läskigheten genomfört uppgiften, växer både självförtroendet och självbilden.
Den första övningen i att hålla föredrag (helst långt före gymnasiet) brukar börja med att man får berätta om något man verkligen kan eller tycker om.
Några tips:
1. Läs aldrig innantill ur ett färdigskrivet manus! Då släpper aldrig nervositeten – man blir slav under sitt manus. Och man är rädd att tappa bort sig i texten och måste följa med fingret. Det blir ointressant, opersonligt och konstlat.
2. Gör i stället ett stolpmanus. Skriv nyckelord för de bilder som ska förmedlas. Titta i manuset. Se nyckelordet och beskriv det med de ord man just då kommer på. Genom att det skapas när man säger det, blir det levande, engagerat och intressant att lyssna på. Man fokuserar på innehållet och nervositeten försvinner så snart man börjar prata. När nyckelordets innehåll är beskrivet, tittar man på nästa stolpe och ger sig i kast med den.
3. Träna genom att stå upp och prata högt. Tag tiden – den kan vara bra att veta. Och upptäck att ordvalen kanske varierar från gång till gång, men samma bild förmedlas. Genom att det sagda skapas i nuet, blir det dessutom äkta och intressant att lyssna på.
Christer Lagergren (L) Nummer tre på Liberalernas valsedel till höstens kommunalval i Gnesta