En man som kanske kan svara på den frågan är Lars-Erik ”Zeke” Moberg, en av Katrineholms bästa idrottsmän genom tiderna med 3 OS-silver, 2 VM-guld, 2 VM-silver, 4 VM-brons och 34 SM-guld. Dessutom 21 genomförda Vasalopp efter att kanotkarriären var över.
I dag är ”Zeke” 60 år fyllda, men han ser fortfarande vältränad ut. En förklaring är förstås att han egentligen passar extremt dåligt in på beskrivningen av en före detta idrottsman som låtit kroppen förfalla.
‒Jag har alltid älskat att träna och även om jag inte alls tränar mycket längre försöker jag hålla kroppen i gång med promenader och aktiviteter med hunden. Sedan blir det ett par pass i veckan på gymmet på jobbet på Karsudden.
Efter att han började köra riktigt hårt i slutet av tonåren, har träningen blivit en del av hans vardag.
‒Det var Stefan Lindeberg och Lars-Inge ”Linkan” Lindqvist som la upp ett träningsprogram som var snudd på omänskligt. Om jag visade det för dig skulle du inte tro på det, det var oerhört många timmar i kanoten.
Tränarduons filosofi var: ”Det är inte farten som tröttar ut dig – det är tiden”. Med de orden ringande i öronen var det inte undra på att han blev en av världens bästa kanotister.
Har du aldrig slutat att träna?
‒Nej, jag har bara hållit upp när jag varit skadad. Direkt efter att jag slutade med kanoten började jag åka skidor på och då blev även skidåkningen blodigt allvar fram till för en fyra år sedan, då jag åkte det senaste Vasaloppet. Den där endorfinkicken man får efter fysisk ansträngning är fantastisk.
Vad skulle du ge för råd till före detta aktiva som vill komma igång igen?
‒Jag kanske inte är rätt man att svara på det. Men jag tror på varierad träning och kontinuitet. Börja försiktigt, lyssna på din kropp och ta inte i för mycket första gångerna, det är ett vanligt misstag många gör. Man går ut för hårt, som när man var ung, och då får man träningsvärk och svårt att fortsätta kontinuerligt.
Har du själv gjort bort dig och tränat helt fel någon gång?
‒Inte så ofta faktiskt, men jag minns 1984, tror jag det var. Det var innan VM som jag ställde upp i en Super Star-tävling tidigt på året i Duveholmshallen med lokala kändisar där vi tävlade i udda grenar. I en tävling gick vi armgång i en bom och där gjorde jag mig illa i axlarna, eftersom det var en rörelse jag inte var van vid. När det är tävling växer hornen i pannan och man vill vinna.
Den skadan fick sedan ”Zeke” dras med i flera år, vilket visar att man inte ska ge sig på nya saker alltför entusiastiskt. Det kan stå en dyrt och är något alla bör tänka på när det är dags att börja träna, eller när du ska ta dig an en ny övning.
Tryck tillbaka hornen i pannan, de kan vara bra att ha längre fram i träningen, men inte när du precis ska börja. Låt det ta tid, känn efter hur kroppen känns och lyssna på den.
Axelskadan är en dyrbar erfarenhet som ”Zeke” fick betala för, men som han har tagit med sig under hela sin karriär.
Så du går inte längre på en skivstång med vikter du tog för 30 år sedan?
‒Nej, jag säger som en kille på jobbet sa häromdagen: ”Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker”, skrattar Lars-Erik ”Zeke” Moberg, en av Katrineholms största idrottsmän genom alla tider och säkert en av de mest vältränade 60-åringarna.