Under Donald Trumps tid som president har USA backat från tidigare utfästelser och andra globalt stora utsläppsjättar har tonat ned intresset för omfattande klimatåtgärder, men grundproblemet är detsamma.
FN:s klimatpanel IPCC presenterade på måndagen sin senaste rapport om behovet av åtgärder för att minska hotet från den globala uppvärmningen. Budskapet var krävande, men på sitt sätt upplyftande. Det går fortfarande att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader globalt sett. Men det krävs ambitiösa åtgärder för att begränsa den negativa utvecklingen – och det snabbt.
Klimatutmaningarna, de omfattande problem som följer av en snabb uppvärmning av jorden, är en mänsklig ödesfråga. Utan omfattande internationell samverkan går det inte att få politik och näringsliv att med tillräcklig kraft dra åt samma håll. Om politiken är målmedveten och marknaden är kreativ och stark kan mycket faktiskt åstadkommas, med rätt motivation och med smarta, tydliga mål.
Problembilderna är många, svårigheterna uppenbara. Det finns samtidigt en fara i att måla allt i svart; att maningar om att människor måste anpassa sig tar överhanden och landar i depressiva budskap om samhällen som måste ta flera steg tillbaka. Där vi formas mer av förbud än lösningar. Detta är till sin form ohållbart.
Så länge budskapet är att offra mer, leva blekare liv och avstå från samhälleliga framsteg i form av transporter, mat och livskvalitet i bredare bemärkelse, lär stödet för att möta de globala klimatutmaningarna vara bräckligt och många gånger otillräckligt.
Budskapet från FN:s klimatpanel innehåller exempelvis maningar om att hållbarhetsarbetet behöver gå hand i hand med fattigdomsbekämpning. Vi måste bestämma oss för vad detta betyder. Att färre behöver laga sin mat, värma sitt boende och driva sin vardag med gravt förorenande metoder? Att länder med låg tillväxt får chans att utvecklas och växa på marknadsekonomisk grund, med klimatmässigt hållbara metoder? Att vägen ut ur fattigdom inte ska ta alla de utsläppsstinna omvägar som rikare länder redan har avverkat? Ja, det vore klokt.
Ska fattigdomsbekämpning för minskad global uppvärmning och mer hållbara samhällen samtidigt vara något som kräver att rikare samhällen står stilla eller avstår från utveckling i form av tillväxt, ett gott liv och snabba transporter? Nej, inte nödvändigtvis. Världen behöver inte fler domedagsförkunnare. I rapporten finns stöd för att den tekniska utvecklingen, gröna innovationer och dess investeringar, i stället behöver accelerera. Att göra ännu mer på ett bättre sätt är helt enkelt nödvändigt, vad gäller allt från industriell produktion till energiförsörjning och infrastruktur.
När klimatpanelen talar om att begränsa ökningen av jordens medeltemperatur utgår beräkningarna visserligen från förindustriella nivåer, men det handlar inte om att backa utvecklingen till samma tid. Framtiden måste göras mer hoppfull än så.