Klockan hade nyligen slagit spökatimma när Nyköpingsborna i lördags skakades av en kraftig jordbävning som på Richterskalan torde vara nya rekordnivåer för området. Skalvet varade i 50 minuter och hade sitt epicentrum på nattklubben Domino.
Anledningen stavas Hardcore Superstar.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett denna hårt jobbande underhållningsmaskin från Göteborg. Jag har aldrig någonsin sett dem göra en dålig spelning. Oavsett omständigheter så levereras varje trumslag med dödlig precision, riffen sitter som en kastkniv och basens muller får en att fundera på om den gode Tor är ute och svingar sin hammare. Tillsammans skapar de tre ytterst kompetenta musikerna Adde Moon, Vic Zino och Martin Sandvik en trygg och stabil grund att stå på för en av landets i särklass vassaste frontmän.
Jocke Berg, denna energispruta, dansar fjäderlätt över scenen samtidigt som stämbanden går på full gas. Men det är inte den knivskarpa rösten som är hans största tillgång, utan förmågan att elda igång en publik. Visst, det hjälper naturligtvis att bandet under årens lopp spottat ur sig tio album fullproppade med allsångsvänliga och partyhöjande rocklåtar men ändå.
Han har det där lilla extra som skiljer agnarna från vetet.
För några år sedan bevittnade jag hur det tog Jocke tre låtar att vinna 30 000 skeptiker när bandet öppnade för AC/DC på Stockholms Stadion.
Med detta som bakgrund tyckte jag lördagskvällen bjöd på en ny utmaning. Det är en sak att predika sin rock'n'roll för redan frälsta, en helt annan sak att göra det på en nattklubb i en svensk småstad där publiken är lika brokig som på en finlandsfärja. Att kvällens DJ blandar vilt mellan Metallica, Toto och de vanliga radiohitsen skvallrar om att publikens musiksmak är lika bred som smal.
Risken att de tapprast kämpande skulle placera sig framför scenen och discopubliken i lokalens bakre områden - medan göteborgarna larmade på från scenen - låg verkligen i luften. Men nej, bandet drar till sig uppmärksamhet likt flugor dras till skit. Det sjöngs, skreks och viftades med alla möjliga kroppsdelar och stundtals svajade kravallstaket rejält.
HCSS är ett väldigt tight och inrepat gäng. Allt sitter, allt svänger och allt bara känns så enkelt och självklart. Allsångsrefränger som gör att undertecknad med jämna mellanrum panikspringer till baren för att halsa sig en skvätt Jack Daniels. Det är hårt, det är svettigt och det är fest! Bandet kan lugnt lägga till Nyköpingsgiget på listan av alla dessa arbetssegrar som de byggt upp sin drygt 20 år långa karriär på.