Dikt Vår vän kom springande förbi vår ingång,
den här gången var det inte tid för skönsång.
Undrar just om han var på väg till sin kära,
våren knackar på, då är tid att henne ära.
Då väntar snart passning dagen lång.
Jag sprang efter för att se deras akt,
spännande att se hur de i samma takt,
springer runt, runt i en cirkelrörelse,
kan det möjligen handla om förförelse?
Vem det var, jo vår igelkott på vakt.
Kjell Damstedt