Samhälle Det är rörande att få ta del av iver och angelägenhet, som råder kring uppbyggandet av Östra kyrkans klockstapel. Jag vet inte vad det kommer sig av, att många samlas kring denna symboliska byggnad som likt fågeln Fenix ska resa sig ur askan i en ny klädedräkt.
Vi är ju inte särskilt religiösa i Sverige, men det här hedrar alla som värnar om vår historia. Elias Bernsvedens dokumentation och inventering är föredömlig. Tack vare den kommer skickliga byggmästare, smeder, målare och så vidare att kunna skapa en respektfull återuppbyggnad. Det känns som om vi är inbäddade i ett fantastiskt system av samarbete och omtanke.
Det är inte alltid vi möts på det sättet i kulturen. Jag drar mig till minnes den samling fotonegativ som blivit liggande i mitt arkiv och som jag hade för avsikt att skänka till Nyköpings kommun. Det tog mig nästan ett år att skapa en begriplig struktur i det här materialet. När det skulle överlåtas fick jag meddelande från Kultur och fritid att Urban Granström, med sin vacklande historiska kompass, inte hade något intresse av att härbärgera dessa bilder. ”Det finns ju så många andra gamla foton så att det räcker och blir över”, lär denne framstående politiker ha yttrat. Bildgruppen tog hand om samlingen.
Med en dylik inställning måste uppbyggandet av en ny klockstapel uppfattas som att slänga pengar i sjön. Ingen ekonomisk vinst att hämta där inte. Ingen samhällsnytta heller. Man kommer ju inte ens att kunna lätta på trycket uppe på berget i ostördhet, med tanke på allt oväsen från klockorna.
Det är tur att det fortfarande finns människor som värnar om, och förstår vår kulturs innersta väsen. Man behöver inte tro på Gud för att tro på förtröstan och mening, gemenskap och anständighet. I våra meningsskapande liv behöver vi kultur och berättelser.
Jag ser fram mot en himmel utan sprickor, så hög och blå över Östra bergen, nu till våren. Heder och vördnad till alla er som jobbar på det! Jag kommer tveklöst att skänka pengar till den nya klockstapeln.
Göran Ekblom