Det allra värsta är att de signaler som Bissarna skickade med den förödande 0–5-förlusten på Jernvallens konstgräsmatta är att agerandet är så typiskt för ett bottenlag. Man är med så länge som det är oavgjort, men så fort som baklängesmål eller motgångar kommer går laget ner sig och man faller ihop som ett korthus.
Det här är inga bra signaler alls. Allt det som Bissarnas manskap så mödosamt byggt upp de senaste fyra matcherna känns raserat. Kan tänka mig att Bissarnas huvudtränare Brian Clarhaut och hans assisterande Robert Andersson förvånades rejält över det killarna nu presterade. Det fanns egentligen inga signaler alls om att detta skulle hända. Det borde snarare varit tvärt om: ett Bissarna på väg uppåt.
Nu är laget istället tillbaka i skiten, minst sagt. Vad finns det att falla tillbaka på när "måste matcherna" tornar upp sig? Säg att Sandviken vunnit med uddamålet. Det hade Bissarna kunnat ta och ändå ha kvar de flesta av de positiva detaljerna man fick med sig vid Sollentunasegern. Ekin Buluts alla fina mål kan ingen ta i från honom men allt annat är borta.
Det var så klart synd att ledarduon Clarhaut/Andersson inte kunde ställa upp med samma manskap och uppställning som mot Sollentuna. Pontus Nordenberg saknades, sjuk igen. Men det ska inte betyda 0–5.
Jag varnade i min senaste krönika för att kvalplats-faran inte var över. Tabellettan, trean, femman, sexan och nian hade laget framför sig innan serieslut. Sandviken var alltså tabellsexan av dessa.
Närmast kommer trean Carlstad United till Rosvalla. Då måste Bissarna visa att resultatet bara var ett olycksfall i arbetet, hitta positiva detaljer att ta med sig och plocka poäng.
Åter är det bara två poäng till kvalplatsen. Positivt för Bissarna är att minst fem lag är inblandade i den streckstriden.