Psykvården I en insändare skriver psykvården att det endast handlar om att 8 procent av verksamhetens anslag går åt till läkemedel. Ja, ser man det med de glasögonen på sig är det naturligtvis en låg siffra, men det säger ingenting om hur stor den verkliga konsumtionen av psykofarmaka är. Inte heller hur stora de reella kostnaderna är.
Jag antar att det finns många som inte är inlagda på avdelning, och som ordinerats psykofarmaka. Det sannolika är att den gruppen patienter är betydligt större än den på avdelningarna. Man kan använda statistik på olika sätt beroende på syftet med den.
Ja, då kröp det försiktigt fram att det förekommit någon form av ersättning från läkemedelsföretagen även i Nyköping - men inte på länge – under de senaste åren ... vilket innebär vadå?
Jag har definitivt inte hävdat att läkemedelsbehandlingar är verkningslösa. Däremot har jag tidigare sagt att det kan behövas vid vissa tillfällen men, att det så snart som möjligt vidtas adekvata åtgärder för att kunna minska konsumtionen med målet att helt kunna sätta ut dem.
En oerhört viktig frågeställning i detta sammanhang är att se till hur psykofarmaka verkar och vad konsekvenserna av användandet blir. Jag vill mena att det är stor skillnad på hur medicinerna verkar och vad som egentligen botar.
När en specifik grupp människor skapar sin en egen sanning blir det naturligt så att alla andra, som inte accepterar den sanningen, blir okunniga men väl inte trångsynta. De till och med kanske har sina egna - och till och med bättre sanningar. De kan till och med vara ännu mer vidsynta och kreativa!
Per automatik blir då den första gruppen med sin sanning, den som blir den okunniga!
Hans Loord