Borta bra, men hemma bäst. Det är slutsatsen i Nya Moderaternas svängning i försvarsfrågan. Under en tioårsperiod vill de fördubbla försvarsutgifterna. Partiet återvänder hem till sina rötter.
Sedan murens fall 1989 har försvarsutgifterna minskat stadigt. Försvarsmakten blev något av en budgetregulator till andra områden. Efter många år av nallande fanns inte mycket kvar, utan att någon reagerade. Tvärtom var den hisnande svaga försvarsförmågan tillräcklig enligt riksdagspartierna. 2013 sade dåvarande ÖB att Sverige hade ett en-veckas-försvar. Ryssland blev alltmer aggressivt. Statsminister Reinfeldt benämnde debattens existens som märklig. Det fanns enligt honom inte en enda fråga som alla partierna var så överens om: försvaret är ett särintresse (DN, 29/1-13).
Det kan hända mycket på fem år. Ett europeiskt landområde kan annekteras av främmande makt. Svenskt luftrum kan bli kränkt återkommande gånger. Trollfabriker kan intensifiera sin verksamhet mot Sverige. Plötsligt började (nästan) alla prata om höjda försvarsanslag, men det var mest symbolpolitik. Någon miljard hit eller dit. Ur ett statligt perspektiv är det småpengar i jämförelse med behoven.
Inget parti har de senaste åren på allvar presenterat ett seriöst förslag på finansiering utefter Försvarsmaktens behov. Det gamla högerpartiet har varit tillbakadragna, men har plötsligt tagit i från tårna. 18 miljarder extra under de tre kommande åren, och dubbla budgeten om 10 år. Moderaterna lekar inte längre med småslantar. Om de får Alliansen på tåget bådar det gott för Sverige. Ett rustat försvar är en försäkring värd att betala.
Ur ett partipolitiskt perspektiv är höjningen ett bevis på att (M) ”is going back to basics”. Kristersson argumenterade: ”Vi behöver ett starkare försvar, och det har vi försummat under mycket lång tid. Det är dags nu att i ord och gärning korrigera det som inte är bra nog.” (DN, 17/4-18). 15 år av moderat försvarspolitik raderades ut under ett par år.
Förändringens vindar viner i maktens korridorer. Försvarsfrågan tycks bli mer än sprängstoff på debattsidor. Bortsett från försvaret säger beskedet desto mer om den nya partiledaren. Ulf Kristersson är redan varm i skorna trots sin korta tid vid rodret. Att vända skeppet under ett halvår är en bedrift i sig, likväl som att lyfta opinionssiffrorna. Vilka fler utspel kan vi vänta, och vart kommer Moderaterna ta vägen framöver? Oavsett verkar Reinfeldtåren ur ett retrospektiv bli en parantes i moderat historia.
Linnea Hylén