Bråket mellan regeringen, finansministern och de svenska företagen rasar vidare utan att visa tecken på avmattning. Under veckan gick regeringen nämligen ut med den nya listan på skatter som till slut ska med i nästa budget, efter att en rad sådana varit upp på förslag men sedan skjutits ner av massiv kritik. Det blev bankskatt och flygskatt till slut som de rödgröna går vidare med, dock blir bankskatten i en helt annan form än vad som först sades. Från en skatt på transaktioner till en högre avgift som främst kommer gälla de stora bankerna i stället för att drabba alla finansföretag.
Denna avgift kommer dock även den ha en viss effekt och störst verkar den bli för Nordea som kraftigt har protesterat. Banken uppger nu att den funderar på att flytta huvudkontoret, eftersom Nordea har verksamhet även i de andra övriga länderna i Norden.
Det är mycket möjligt att den högre avgiften är ett någorlunda rimligt sätt att försöka ta ut högre avgifter från bankerna på, och det finns säkert avvägningar att göra vad gäller statens risk för insättningsgarantin, som i fallet Nordea. Det som däremot är oroande är snarare finansministerns reaktion på Nordeas uttalande, i princip ”ja men vi behöver ändå inte er, stick ni bara”. Kanske är det inte så konstigt att regeringens förtroendesiffror bland företagen sjunker.
Det finns dessvärre helt klart en negativ trend i dialogen mellan staten och kapitalet. I november 2011 sade fler företag att de upplevde att det blivit ”mycket eller lite enklare” att driva verksamhet här än vad det var företag som sade att det blivit krångligare. Detta efter att den dåvarande alliansregeringen hade haft en medveten strategi under en längre tid att ta ett nytt helhetsgrepp kring skatter och regelkrångel. I december 2016 var siffran den omvända, över en fjärdedel av företagen tyckte läget blivit värre, medan bara några ynka procent uppfattade det som mindre krångligt att vara företagare i dag.
I dessa diskussioner verkar vänstern, i lite slarvig bred bemärkelse, tolka situationen som en kamp. En strid som ska vinnas där företagen ska sättas dit och vi ska slåss om kakan där ”folket” ska komma undan med så stor del som möjligt. Men företagen är också en del av samhället, företagare och deras anställda är också väljare. Och framförallt: om det går bättre för företagen vinner alla, eftersom tillväxt ger skatteintäkter. Att hålla på och skapa konflikter och tjafsa med företagen på det sättet som regeringen gör just nu är i längden väldigt icke-konstruktivt. Diskussionen borde i stället handla om hur vi kan göra för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för högre skatteintäkter. Om hur regeringen och bankerna kanske kan sätta sig ner tillsammans och lyssna på varandra i stället för att bråka i medierna. Det vinner alla på.
Hanna Marie Björklund