Politik ”Vi behöver få stopp på detta.” Orden är Tomas Tobés, rättspolitisk talesperson för Moderaterna. Med ”detta” menar han tiggeriet.
Ett vanligt förbjud tiggeri-argument är att det inte kan vara fritt fram med trafficking. ”Vi måste ta ställning mot människohandel”, säger kanske någon. Tur då att lagen redan gör det med all önskvärd tydlighet – trafficking är ett brott, belagt med hårda straff.
Jag tror vi måste landa i vad debatten handlar om: Att förbjuda tiggeri är inte på minsta sätt en åtgärd för att minska fattigdomen eller hjälpa de utsatta. Att förbjuda tiggeri är en åtgärd för att slippa se fattigdom.
Om Moderaternas utspel blev verklighet skulle det straffa de utsatta, de romer som kraftigt förtrycks i framför allt Rumänien och Bulgarien. Det är naturligtvis gärningsmannen, inte offret, som förtjänar påföljder: EU-fonderna till länder som diskriminerar sina invånare måste strypas.
Visst kan det vara obehagligt, att möta en tiggare. Det är läskigt med okända människor som söker vår blick och talar till oss, kanske på ett språk vi inte förstår. När personen dessutom sitter på gatan och ber om våra pengar kan det kännas extra svårhanterligt. Men när man växlat några ord med flickan utanför Konsum eller gubben vid systemet är de inte otäcka längre. Då är de människor med namn, drömmar och historier. Dessvärre är de också människor utan jobb, pengar och möjligheter.
Jag håller till viss del med Tomas Tobé: Vi måste få stopp på tiggeriet. Men inte genom att förbjuda det, utan genom att angripa och utrota fattigdom och diskriminering. Det är vad debatten borde handla om. För hur gärna man än vill, så kan man inte stoppa fattigdom genom att förbjuda den.
Hannes Rudsäter, ordförande Liberala ungdomsförbundet (LUF) Södermanland