Situationen uppstod i slutet av den andra perioden. Martin Örtegren blev hängande högt upp i offensiv zon och gjorde en åkning in framför mål. Som det upplevdes tacklades han då in i Hanvikens utmärkte burväktare Marcus Due-Boje, men fullföljde och satte en som det verkade viktig reduceringspuck till 1–2.
Men domaren blåste för utvisning på Örtegren för målvaktsinterference. Möjligen kan åkningen in framför mål ha gjorts för nära målvakten.
– Målvakten är en fri zon. Men när man inte styr det själv så är det extra surt. Målvakten klev ut en meter och jag blev inknuffad, så det var ju inte avsiktligt direkt, ansåg Örtegren.
Från botbänken fick han i stället se en annan back få utdelning, för motståndarlaget. 0–3 och gardinen ner.
Det var inte matchens enda sekvens där Gripen åkte på psykologiskt tunga mål, efter att själva ha skapat gyllene chanser.
– Vi var nära mål vid två tillfällen. I stället var det de som kontrade och satte puckarna. Det studsade emot och vi var inte riktigt på tå. De fick några enkla mål och det medflyt vi hade behövt. Det känns så tufft just nu, suckade Martin Örtegren några minuter efter matchens slut.
På många håll kändes det segt i omställningar och Hanviken gjorde det riktigt trångt särskilt i mittzon.
Vad är det som de gör så bra?
– De har ett stabilt lag med stora starka spelare som styr oss bra. Sedan kontrade de bra... Vi hade behövt vara lite hetare på att komma igenom, höll Örtegren med om.
När så Hanviken som det tycktes hade avgjort matchen förbi halva sista perioden fick Gripen utdelning. Hårt matchade målskyttar fick slutligen utdelning två gånger om.
– Vi fick in en kasse, lite energi på det och så ett mål till. Men vi var inte riktigt där. Det var lite för sent. Sedan spelade de av det rätt bra på slutet.
För visst fanns chanserna för Gripen. Tre mot ett-lägen där inte sista pucken gick fram. De uteblivna målen som det blev kontring på. Robin Grönqvists ribbskott. Men det ville sig inte för Gripen. I spelargången efter slutsignal kunde man nästan ta på den tystnad som uppstått, när väl glada vitklädda bortaspelare tagit sig förbi till deras eget omklädningsrum.
Hanviken är nu ensam tabelletta med tre poäng och sju måls försprång på Gripen. Tre poäng bakom Gripen finns både Nacka och Hanviken, så det krävs minst poäng för att åtminstone säkra en eventuellt viktig andraplats i serien.
En match kvar. Ni möter Tumba borta och Hanviken har Nynäshamn. Hur är känslan?
– Man vet ju aldrig. Vi kommer göra vårt yttersta för att vinna och så får vi hoppas på att Nynäs kan skrälla, avslutade Martin Örtegren hoppfullt.
– Vi hade behövt tidigare utdelning, konstaterade Holmberg efter förlusten.
Han upplevde, trots bra taggade spelare, att det blev stressigt i början. När sedan inte flytet uppstod, när puckarna studsade emot, upplevdes det tungt. Holmberg tyckte även att det fanns rent bokstavliga saker att ta på när det studsade.
– Isen var katastrofal. Det är visserligen lika för båda, men då vi är ett av de passningsskickligare lagen i serien bidrar det ju inte direkt till vår fördel, sa Owe Holmberg.
Han led med grabbarna som trots allt skapade chanser, för att sedan åka på snabba spelvändningar och insläppta mål.
– Surt och tufft, men det händer fler lag och på högre nivåer. Det hade varit annorlunda om vi hade varit utspelade.
Han ville inte lägga någon skuld på domarna, särskilt för den rätt avgörande utvisning, eller målet som föll under det boxplayet, som blev ganska avgörande.
Ni hade chansen att ta timeout eller plocka målvakten, varför gjordes det inte?
– Vi är osäkra på det här med andraplatsen. Det kan vara viktigt med ett mål hit eller dit när vi inte vet var det hamnar i slutändan. Vi var inne på att plocka målvakt med åtta minuter kvar, men det är en avvägning.
En match kvar, tre poäng upp och lite målskillnad, hur resonerar ni?
– Det borde inte vara svårt att få energi till sista matchen för säsongen. Det är lite beigt att inte veta om andraplatsen kommer räcka, men vi laddar om och det finns inget annat än vinst mot Tumba nu, avslutade Owe Holmberg.