Röda Korset gör bedömningen att det inte finns några säkra områden i Afghanistan och att ingen bör tvångsutvisas dit. Migrationsverket gör en annan bedömning, vad grundar ni den på?
– Vi säger inte att det är säkert, den väpnade konflikten har olika grader i olika områden. Det råder en "alla och envar"-situation i Helmand och Uruzgan, i nästan alla andra områden får man titta på den individuella situationen. Man kan inte säga att säkerhetsläget är så dåligt i hela Afghanistan att ingen kan skickas tillbaka.
Röda Korset säger ju det och de har egen personal på plats. De har även dragit tillbaka personal för att det är så farligt. Har Migrationsverket egen personal på plats i Afghanistan?
– Vi åker dit med jämna mellanrum på fact-finding och talar med olika organisationer som finns på plats, både lokala och internationella, till exempel FN organet UNAMA. Vi följer deras rapporter noga. En siffra vi beaktar starkt är antalet döda och skadade och den siffran sjönk faktiskt 2017. Alla åren från 2013 fram tills dess har den varit högre. Fortfarande är det många som drabbas men den är lite sjunkande.
[fakta nr="1"]
Den person jag skriver om kommer från Ghazni, som gränsar till Uruzgan, där det råder en "alla och envar"-situation enligt er bedömning. Med tanke på hur snabbt säkerhetsläget förändras och hur svårbedömt det är, hur kan ni bedöma att Ghazni är säkert?
– Vi bör inte tala i termer om säkert eller ej, utan om mereller mindre osäkert. Vi säger inte att det är definitivt säkert, där görs en individuell prövning. Enligt UNOCHA:s dokument Conflict civilian maps så är det en markant skillnad mellan Ghazni och Uruzgan.
Går det att dra knivskarpa gränser? Kan inte våldet spilla över när läget förändras så fort?
– Det skulle framgå i UNOCHA:s dokument. Vi bedömer att vi har kontroll på läget, vi följer bland annat UNAMA:s rapporter och där framgår utvecklingen av antalet civila offer tydligt. Kvartalsrapporten för 2018 visar inte en dramatisk ökning av skadade och dödade. Läget är allvarligt men ganska stabilt, sammanfattningsvis.
Hur ser ni på synpunkten att Sverige riskerar att bryta mot folkrätten genom att utvisa till Afghanistan?
– Naturligtvis bedömer vi om det finns risk att drabbas av allvarlig skada enligt artikel 3 i Europakonventionen. Det bedöms i varje enskilt ärende. Alla är mycket medvetna om vad som står i den och i konventionen om flyktingskap i Genévekonventionen. Det finns också ett skydddsdirektiv som är EU-gemensamt och som är infört i svensk rätt. Den som drabbas av inre väpnad konflikt kan bedömas som alternativt skyddsbehövande, inte som flykting. Då bedömer man utifrån hur den inre väpnade konflikten drabbar i varje enskilt ärende.
Den person jag skriver om är shiamuslimsk hazar. Enligt Svenska Afghanistankommitén, SAK, har hazarer historiskt varit förföljda i Aghanistan och det har förekommit massavrättningar. Men enligt er har de inget generellt skyddsbehov. Hur görs den bedömningen?
– IS har ju ett antishiaperspektiv och kan komma att angripa shiamuslimer. Det finns en förhöjd hotbild mot shiiter, men det är ett religiöst och inte etniskt fenomen.
[fakta nr="2"]
SAK menar att hazarer är en förföljd minoritet.
– Det är inte den bedömning vi gör och jag tror inte UNHCR gör det heller, att de generellt skulle vara så utsatta på grund av sin etnicitet. I de allra flesta fall får man titta på vad det är för specifik hotbild som föreligger för den enskilda asylsökande.
2016 dödades 80 hazarer i en civil demonstration.
– Vi vet att attentat mot shiamoskéer har skett senare än så, det är vi medvetna om och det har inte förändrat vår syn på man ska vara skyddsbehövande enbart för att man är hazar.