Skolan Jag har nyligen avslutat mitt sommarjobb som kolloledare. Det har fått mig att inse hur fantastisk ni lärare är. Jag har tänkt på allt som ni lärare gjort för mig, och alla andra ni lärt ut saker till. ÄVEN om man inte visat tacksamhet, har ni varit tålmodiga och gjort allt ni kan för att lära oss på bästa möjliga sätt. Fastän sommarlovet dragit in, tänker jag fortfarande på skolan och det ni har gjort för mig.
Du som satt med mig efter skolan med matten i åttan och nian, du som lärde mig gångertabellen i sång. Du som tröstade mig när jag grät efter och under nationella proven. Ni som har försökt tolka mina frågor som ibland låtit konstiga och krångliga, men ändå på något sätt förstått och svarat. Ni som har hjälpt mig efter skolan även om ni inte varit tvungna. Du som skrek på nationella proven för att få oss att vakna, som även ledde till att jag började skratta och slutade vara stressad. Jag vill tacka er alla, för att ni är så fantastiska. Även ni som jag tyckte skällde ut mig när jag inte gjorde mina läxor. Som jag nu inser var något av det bästa ni gjort. Ni bestämde er för att säga till och få mig att göra det. Jag var om sagt kolloledare, i fyra dagar. I fyra dagar sade jag till att man inte fick göra si och så. Upprepade gånger. Det tog ett tag men sedan började barnen lyssna. Det är så tonåringar och barn är. Jag kan tänka mig hur fruktansvärt irriterande jag kan ha varit ibland. Hur ni måste ha fått spader när jag någon gång gjorde ett spratt. Ni är alla de coolaste förebilderna jag kan tänka mig. Ni som alltid säger hej, och sällan när man behöver hjälp säger nej. Enligt mig förtjänar ni ett pris, för hur fantastiskt tålmodiga ni är, samtidigt som ni lär ut det ni ska. Ert jobb är att lära ut, men ni gör så mycket mer. De flesta av er finns ofta tillhands, gör ert bästa för att eleverna ska lyckas. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men ni lärare som läser detta. Tack för att ni finns och är de ni är.
p.s Förlåt mig för potentiella grammatiska fel!
Eva-Lotta