Dikt Där invid grå gärdesgårdsgrind
gula hängen dansar i oktobervind,
en björk i sin skimrande skrud
är höstens fagraste brud.
Det rasslar till i aspeträden
och ut över vidsträckta gärden
i mångfald de röda löven yr
och sätter nejden i fyr.
Vinden är en mäktig dirigent
som ej behöver noter på pränt.
Vår natur är hans storslagna kör
dess like finns ej, den oss alla berör.
Gräsvippan gungar på sitt bräckliga strå,
niger och bugar men står ”pall” ändå.
Oktober bjuder på ”rytm and blues”
i tid innan höstvinden drar sin kos.
Ulla-Britt Evhammar Sjösa