Räddningstjänst Detta hände i början av 1970-talet. Som väl var, var jag hemma. Vi bodde på tredje våningen. På varmvattenledningen i tvättrummet satt en plopp som inte var rostfri. En dag för ploppen som en rekyl rakt upp och slog hål i taket. Nu strömmade varmvattnet fritt ut, 70 grader varmt.
Jag ringde ett journummer som jag fått till en ”gubbe”. Frun i huset svarade: ”Gubben har gått ut och jag vet inte var han finns”. Jag ringde nu ett annat nummer som jag blivit tilldelad. Han hade ingen nyckel och kunde inte stänga av vattnet.
Vattnet stod nu cirka 30 centimeter högt på golvet. Ungarna badade och hade kul, lagom badtemperatur.
Nu ringde jag brandkåren. De kom och pumpade ut vattnet. Det ångade på gården och folk trodde att det brann. De två lägenheterna under oss blev naturligtvis också drabbade. Vattnet stod som en kaskad i trapphuset. Hos grannen på våning ett säger mannen i huset: ”Det regnar Elsie - och nu regnar det in!”.
Vad hade vi gjort utan brandkåren (i dag räddningstjänsten)? Stora vattenskador blev det förstås.
Birgitta Larsén