Polis Som av en händelse berör SN polisens problem (31/1), samma morgon som jag upptäcker att min cykel stulits utanför lägenheten.
Vi läser om polisens stora problem, de allt färre uppklarade brotten och de ”enkla” brott som man inte ens utreder. Felet ligger självklart inte hos de killar och tjejer som utbildat sig till poliser, utan boven i dramat är de omständigheter som försatt polismyndigheten under dessa förhållanden.
Vad är en cykelstöld, tänker säkert många? I det stora hela ingenting om man jämför med de grövre brott vi dagligen matas med. För den enskilde är dock ”enkla” brott ett stort intrång i den personliga integriteten och för många ett trauma man inte viftar bort så lättvindigt.
Det gör mig ilsken att någon annan ansett sig ha rätten att stjäla något som tillhör mig, något som jag betalat dyra pengar för och som varit nödvändigt i min vardag. Familjen har nämligen valt bort bil till förmån för det mer miljövänliga alternativet cykel. Det gör mig också ilsken att någon som förmodligen inte gör rätt för sig i samhället, nu sitter hemma och gläds över en ny cykel han inte betalat för eller möjligen åt de pengar han erhållit efter att ha sålt den vidare.
Stölden är polisanmäld, men tyvärr ni killar och tjejer inom polisen. Jag förväntar mig inte att detta ”enkla” brott klaras upp, utan att jag får betala åtskilliga tusenlappar för en ny cykel.
Stefan Karlsson