Pension Jag spinner vidare på min insändare i SN 27 november 2017 om min hustrus pension, där min gissning var att de med lägsta pensionerna skulle få den lägsta höjningen år 2018. Mycket riktigt. Enligt senaste beskedet från myndigheten, blir hennes pension 6 191 kronor netto, efter en höjning med 88 kronor/månaden. Det blir 3 kronor/dag, i högsta grad skamligt!
Fackföreningsledare och ministrar i regeringen som 1 maj går i demonstrationståget och sjunger: ”Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är…” kan nog inte förstå hur det är att vara fattigpensionär. Vi som stridit färdigt, som inte orkar höja våra röster, inte kan demonstrera och inte har någon som ser till att de vackra lovorden blir till handling. Det basunerades ut på flera håll efter skattesänkningen: Pensionärerna är de stora vinnarna. PRO, SPF med flera var nöjda.
Min hustru håller inte med och säkert inte alla ¼ miljon fattigpensionärer i Sverige som har en genomsnittlig pension på (en gissning) cirka 7 000 kronor/månaden. De borde ha minst 12 100 kronor enligt EU:s fattigdomsgräns. Resultatet blir att staten tjänar cirka 13 miljoner per månad genom att hålla dessa pensionärer underbetalda. En struntsumma för staten, men skulle vara ett humant tillskott att fördela till de fattigaste pensionärerna.
År 2014 var 13,9 procent fattigpensionärer i Nyköping. Antalet för dagen är okänt.
Visst rimmar all detta illa jämfört med vad den svenska modellen förmedlar, citat: ”De som varit med och byggt upp vårt land och med sitt arbete lagt grunden för vår gemensamma välfärd har rätt till trygghet under ålderdomen. Pensionen skall vara hållbar och jämställd. Pensionärsskatten skall avskaffas” Slut citat.
Finansministern i Aftonbladet 3 januari om ¼ miljon fattigpensionärer: Oacceptabelt, de som har byggt upp det här samhället skall ha en trygg ålderdom. Det är en anständighetsfråga. Ja, Ja, så sant så!
Att jämföra pensionärerna med andra grupper i samhället, som vi tycker tilldelats förmåner, är inte tillåtet, men det mullrar i leden.
Bo Österlund