Staden - Stockholm - är en organism som hela tiden byter skepnad, som anpassar sig efter tidens gång och har sin egen genetiska kod. Stockholms dna-sträng är byggd av människorna som lever i staden samt träet, stenen, stålet, betongen och asfalten - och minnen och spår av dem. All utveckling av staden bygger på dess egen historia - på liv som levts och material som vittrat sönder och förmultnat. Det här har arkeologer vetat i hundratals år.
Per Anders Fogelström (1917-1998) var inte arkeolog. Han var folkkär författare, samhällsdebattör och journalist och räknas som en av de främsta Stockholmsskildrarna. Fokus i hans älskade och mycket lästa så kallade "Stadssvit" ligger i människoödena.
När nu Stockholm Stadsteater hyllar 100-årsminnet av Per Anders Fogelströms födelse med att dramatisera hans stadsserie, är det staden själv som spelar huvudrollen.
Den första delen i Fogelströms romanserie heter "Mina drömmars stad". I den får läsaren möta Svenning som kommer till Stockholm som ung fattig arbetare som vill skapa sig en bättre tillvaro. Sedan berättas Stockholms historia genom Svenning och hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn fram till modern tid i sammanlagt fem romaner.
Stadsteaterns föreställning har fått titeln "Våra drömmars stad". Regissören Linus Tunström och scenografen och kostymören Ulla Kassius ville, enligt programmet, göra en kollektiv berättelse, gestaltad av en ensemble på 14 personer, där var och en spelar en huvudkaraktär men också spelar övriga roller i olika scener.
Scenografin är en del av det kollektiva berättandet. Inget är dolt, maskinerier och strålkastare, tejpmarkeringar i golvet och kulisser, allt kan ses av publiken hela tiden.
Pjäsen utgörs av fragment som är löst sammanfogade, hopp görs fram och tillbaka i tiden, och vissa scener är fullproppade med anakronismer och blinkningar till populärkulturella fenomen. Även stilar och sceniska uttryckssätt växlar. Det är grekiskt drama, stand up, slapstick, plakatteater, kammarspel, dans, podcast och mim i en tidvis osalig blandning.
Föreställningen är rolig, tragisk och seg i bland. Och sedan gripande eller brännande i nästa scen. Men som helhet är "Våra drömmars stad" rörig och kräver mycket av publiken.
När fem romaner ska kokas ner till tre timmars teater måste man så klart ta till radikala begrepp. Kanske hade "Våra drömmars stad" vunnit på att göras mer som en traditionell teaterföreställning. Det hela håller ändå ihop tack vare en röd tråd: Hennings dotter Emelie, som gestaltas av en fantastisk Vanna Rosenberg genom olika åldrar och tidsepoker.
Även om man raljerar lite väl friskt med politisk kamp och politiker i föreställningen, belyser den stora och väsentliga frågor. Det är faktiskt imponerande hur relevant och aktuell föreställningen känns. En grekisk kör som ställer frågor om patriarkatet och mäns missbruk och våld och sexövergrepp mot kvinnor - #metoo i ett nötskal. Och Stockholms eviga trångboddhet - inledningsccenen ger perspektiv på den. Kontentan är att allt går i cirklar och att många människor som kommer till Stockholm i dag för att skapa sig ett bättre liv tvingas göra i stort sett samma tuffa resa som Henning gjorde i mitten av 1800-talet.